This is not a fashion blog
Jag blev trött på att skriva om mig själv och saker jag har gjort. Det kändes lite poänglöst. Så jag slutade skriva helt. Men nu, iochmed den Kristoffer nya bloggprojekt, ska jag skriva en historia som passar till ett slut, som jag får till mig.
Med risk att bli stämplad som pretto, så kan det vara så att jag gör en ny blogg, med texter som jag skriver, som inte blir mycket som en blogg, utan mer som ett galleri av texter. Litteraturens myspace.
Med risk att bli stämplad som pretto, så kan det vara så att jag gör en ny blogg, med texter som jag skriver, som inte blir mycket som en blogg, utan mer som ett galleri av texter. Litteraturens myspace.
Fram och tillbaka
Okej, vi försöker igen, även om blogg.se kan vara det sämsta hittills. Jag bara skriver lite saker, förmodligen helt ostrukturerat och utan någon koppling till varandra.
Det är så lätt att döma ut musik i förväg. Jag brukar tänka att innan jag säger någonting om den här skivan så borde jag lyssna igenom den ensam i ett mörkt rum först. Och inte tänka på någonting annat än det som lyssnas på. Så ska jag göra i fortsättningen. Okej.
Det är någonting som drar i mig. Nu när jag vet vart jag ska efter gymnasiet så är det som att hela jag bara vill iväg. Allt annat vill lägga sig åt sidan. Den här längtan att sticka härifrån, leva någon annanstans på ett annat sätt, som alltid har funnits där, har funnit något att ta grepp om och vill uppfylla hela min varelse. Men det går inte, för nu måste jag verkligen fokusera på att jag ska vara basist på en musikal med 16 konserter och 14 och en halv nya låtar jag måste lära mig, på tio veckor. Jag slits fram och tillbaka.
Jag måste söka jobb. Jag kanske ska börja med att ringa. Någon som har koll på äldrevården och andra vårdställen i Uddevalla, som kan sökas till?
Det är så lätt att döma ut musik i förväg. Jag brukar tänka att innan jag säger någonting om den här skivan så borde jag lyssna igenom den ensam i ett mörkt rum först. Och inte tänka på någonting annat än det som lyssnas på. Så ska jag göra i fortsättningen. Okej.
Det är någonting som drar i mig. Nu när jag vet vart jag ska efter gymnasiet så är det som att hela jag bara vill iväg. Allt annat vill lägga sig åt sidan. Den här längtan att sticka härifrån, leva någon annanstans på ett annat sätt, som alltid har funnits där, har funnit något att ta grepp om och vill uppfylla hela min varelse. Men det går inte, för nu måste jag verkligen fokusera på att jag ska vara basist på en musikal med 16 konserter och 14 och en halv nya låtar jag måste lära mig, på tio veckor. Jag slits fram och tillbaka.
Jag måste söka jobb. Jag kanske ska börja med att ringa. Någon som har koll på äldrevården och andra vårdställen i Uddevalla, som kan sökas till?
Fast på repetition 2
Nej, vers istället kanske. Gud och jesus och den heliga soffan. Nu gör jag något annat.
The West Wing
Alexander is feeling increasingly nerdy, as time floats by into the night somewhere a few meters above his head. The West Wing is a great show though.
Sleeping can wait.
Sleeping can wait.
Jod Gul!
God jul på er alla!
Julklapp nr.1: Fritidskort! Nu kan jag åka vart ni vill nästan!
Jordekorren och säckvävskillen.
Det eviga sökandet efter jordekorren har idag spelats in. Man kan tro att det skulle bli en film, men det blir faktikt bara ljud. Och vi hittar aldrig jordekorren heller. Nej, jag orkar inte skriva vad jag har gjort och sånt.
Jo föressten, tv-spels -chill hela natten var brutalt gött, tack Chris för insatsen som tv-spelare, talare och mackätare. Mycket fint. Fortsättningsvis undrar jag hur det gick för Markus som skulle på personalfest som skulle börja 12 och sluta 5 am.
Detta är ett kaotiskt blogginlägg.
Nu blir det inspelning, jag har ju faktikt ingen struktur alls här idag, så jag slutar skriva nu och börjar spela in. Ja, titta på en där meningen till exempel. Typ lika illa som nutida dans -texten.
Huu!
One of those days
Oooh, tisdagen rör sig långsamt.
Tiden verkar vilja röra sig långsamt den här veckan, även om det egentligen är ganska mycket jag har att göra. Julklappen (yes, alla får samma) blir en hel del jobb, men nu har vi iallfall bestämt när vi ska göra klart den. Min mage är i uppror som vanligt, det är inte alltid jag vet varför.
Men jag vet att det inte är därför nu iallafall. Det blir bäst såhär, jag är säker på det.
...Aha! Kodspråk var det där. Mina blogginlägg är faktiskt extremt genomänkta, och innehåller hemliga, kodade meddelanden till enskilda personer, överallt. Om ni vill så kan ni försöka lista ut dem! Gissa och sådär. Här kommer ett till: Har göteborgsbaserade japaner vinterlov? Oj, den här måste man vara rejält uppärksam för att fixa, om man inte själv är den utvalde för meddelandet då. Spänningen stiger.
Söndag
I takt med att kvällens mörker går intåg där utanför, så känns dagen ljusare. Jag vände. Du vände mig, kan man säga. Tack!
Lars Vinterdäck.
Det tyckte jag var sjukt roligt, jag vet inte varför riktigt. Gammalt skämt uppenbarligen, men jag verkar alltid vara lite efter med sånt.
Jag är inte i skolan idag, eller var, snarare. Detta på grund av att min förkylning bröt ut på riktigt imorse och jag har större delen av dagen varit en mobil smittohärd, och jag kände inte att jag ville pina alla i min omedelbara närhet med sjukdomsrisk.
Hey, idag fyller min pappa år, grattis, grattis till honom! Jaaa må han levla och så vidare. Eftersom fars födelse av ett rent sammanträffande sammanträffar med le grande Nobelfest, så har vi haft en lika storslagen fest här, på orust. Kanske.
Min mor har iallfall tvärt bestämt sig för at jag ska bli finvinsmakare, det lär bli intressant. Men häftigt partytrick ändå, att bara kunna veta allt sådär, på första smaket:
"Ja, detta vin är gjord på Periquita-druvan, och berett i en ektunna i en grotta i sydöstra Spanien, med tre walesiska, lätt överviktiga grönfjälliga drakar vaktande vid grottöppningen."
"Ja minsann, lite bränt smakar det allt" säger resten av sällskapet gillande och häpnar över min kunskap om vin och drakarna i Harry Potter, bok fyra.
Måndag
"And you don't know which soap you should use to wash yourself away"
Kom ut ur ditt huvud nu, Alexander.
Where's My Chipmunk?
Med den plötsliga uppenbarelsen att det inte var någon som förstod skämtet så fortskrider jag med ännu ett förvirrat och ostrukturerat blogginlägg. Men först vill jag bara att alla ska veta hur hyseriskt roligt skämtet var om man förstod det. Så. Nu vet ni.
Igår erövrade jag och mina trogna vapenbröder i Where's My Chipmunk? alla Chemical Vocations före detta fans. Vi spelade i/på fängelset tillsammans med det ovannämnda bandet. Spelningen var fin, vi var otighta emellanåt, men det gick så hysteriskt snabbt att det var ingen som märkte det. (ehm...) Efteråt var vi nästan superkändisar, och några kom tillochmed och frågade vad det var vi hette nu igen, så att de kunde gå in på våran myspace och lyssna på våran 15 sekunder långa sample om och om och om igen.
Det bästa under kvällen var dock gänget med 15-åriga emotjejer, som när vi skulle ut efter spelningen till mig ropar: "Vilken sjukt snygg kompis du har, vad heter han i efternamn?!" Patrik, som går lite bakom mig och kommer ut ett par sekunder senare, inser ganska snabbt att det är honom de syftar på, och svarar hastigt "Eh, Patrik Ekdahl heter jag". Jag är superkäck och lägger till: "Superstor snopp har han också!" och inser ganska snart vilken fetdiss det var jag fick egentligen.
Vadå snygg kompis? Jag då? Ohängda 15-åringar. Helt förkrossad var jag alltså. Otröstlig. Men det löste sig, vi gick hem till M and A och spelade Guitar Hero, och när Mikael och Andrea kom hem så fick vi kuddar och täcken och sånt.
Idag är det första advent, fina fisken! Jag har en ny mikrofonilur och på tisdag fyller jag år!
Igår erövrade jag och mina trogna vapenbröder i Where's My Chipmunk? alla Chemical Vocations före detta fans. Vi spelade i/på fängelset tillsammans med det ovannämnda bandet. Spelningen var fin, vi var otighta emellanåt, men det gick så hysteriskt snabbt att det var ingen som märkte det. (ehm...) Efteråt var vi nästan superkändisar, och några kom tillochmed och frågade vad det var vi hette nu igen, så att de kunde gå in på våran myspace och lyssna på våran 15 sekunder långa sample om och om och om igen.
Det bästa under kvällen var dock gänget med 15-åriga emotjejer, som när vi skulle ut efter spelningen till mig ropar: "Vilken sjukt snygg kompis du har, vad heter han i efternamn?!" Patrik, som går lite bakom mig och kommer ut ett par sekunder senare, inser ganska snabbt att det är honom de syftar på, och svarar hastigt "Eh, Patrik Ekdahl heter jag". Jag är superkäck och lägger till: "Superstor snopp har han också!" och inser ganska snart vilken fetdiss det var jag fick egentligen.
Vadå snygg kompis? Jag då? Ohängda 15-åringar. Helt förkrossad var jag alltså. Otröstlig. Men det löste sig, vi gick hem till M and A och spelade Guitar Hero, och när Mikael och Andrea kom hem så fick vi kuddar och täcken och sånt.
Idag är det första advent, fina fisken! Jag har en ny mikrofonilur och på tisdag fyller jag år!
Lördag
Tack Otilia, som inte alls läser det här, för stört rolig kväll igår.
Nu är jag helt klar med samhällen, awesome. Jag har hittat Joshua Radin idag också, tack Emmy för det! Jag kan egentligen göra en lång tack-lista av hela det här blogginlägget.
...Nej.
Lovisa är sjukt rolig föressten, läs den bloggen. Fast nu orkar jag inte göra en sån där länk på namnet, ni får kolla i länklistan istället. Ambitiöst Alex, bra jobbat. Nu ska jag skriva en låt, och tänka på fina saker!
En stund senare:
Superbeundrare 1: Vadå fina saker? Typ vad menar han?
Superbeundrare 2: Hallå issa, du fattar liksom ingenting!
Superbeundrare 1 (Issa): Vadådå, måste man fatta allting hela tiden? Måste du bitcha då?!
Superbeundrare 2: Asså, han menar såhär: Först skriver han låten, sedan spelar han på guran.
Superbeundrare 1: Asså va?
Superbeundrare 2: Men typ ååh. Först trycker han in knapparna på bastuban, sedan knappar han in rödtuban.
Superbeundrare 1: ... (tystnad)
Superbeundrare 2: Äru helt väck!? Köttflöjten! Han ska lira på skinkcellon!
Superbeundrare 1: Aaaah... ...?
Nu är jag helt klar med samhällen, awesome. Jag har hittat Joshua Radin idag också, tack Emmy för det! Jag kan egentligen göra en lång tack-lista av hela det här blogginlägget.
...Nej.
Lovisa är sjukt rolig föressten, läs den bloggen. Fast nu orkar jag inte göra en sån där länk på namnet, ni får kolla i länklistan istället. Ambitiöst Alex, bra jobbat. Nu ska jag skriva en låt, och tänka på fina saker!
En stund senare:
Superbeundrare 1: Vadå fina saker? Typ vad menar han?
Superbeundrare 2: Hallå issa, du fattar liksom ingenting!
Superbeundrare 1 (Issa): Vadådå, måste man fatta allting hela tiden? Måste du bitcha då?!
Superbeundrare 2: Asså, han menar såhär: Först skriver han låten, sedan spelar han på guran.
Superbeundrare 1: Asså va?
Superbeundrare 2: Men typ ååh. Först trycker han in knapparna på bastuban, sedan knappar han in rödtuban.
Superbeundrare 1: ... (tystnad)
Superbeundrare 2: Äru helt väck!? Köttflöjten! Han ska lira på skinkcellon!
Superbeundrare 1: Aaaah... ...?
Vapen och blommor i Kina
Hoho, nu är det fint!
Sinnesstatus: Nöjd med att jag har koll på samhällen! Även om jag inte alls vet om jag kommer bli något i närheten av frilansmusiker (det här är ju helt obegripligt för någon som inte går i min klass) så vet jag iallfall någorlunda hur jag ska skriva den där uppgiften nu. Skrivpeppen är på, yes!
Guns 'n' Roses nya "Chinese Democracy" är superbra! I skrivande stund är jag fortfarande inne på första genomlyssningen, men det låter tokfett hittills. Precis så som den ska låta, med tio år sedan förra skivan. Lite bandmedlembyten, många intriger, en hel del sunkiga konserter, ett par bra konserter och sedan har vi en skiva som fortfarande låter Som Guns 'n' Roses fast med mer av ett new school-rock -sound och en modern producering.
Sedan kan jag tänka mig att harcore-fansen, som aktivt har väntat och peppat i tio år har svårt att se skivan på samma sätt. På tio år hinner förväntningarna blir så stora så att de stiger över gränsen för hur bra en skiva kan bli, och hur många metalskrik eller outro-solon de nu väl medelåldrade medlemmarna i G'n'R än slänger in, så får inte hardcore-fansen frid i sinnet. Jag tänker mig att det kan vara så iallfall. Men jag är inte så insatt, hoppas inte Magdalena slår ihjäl mig nu, hihih.
Prag med musiktrean och musikalen att se fram emot! Som det ser ut nu så kommer jag förmodligen åka till Irland nästa höst också! Mer om det senare.
/Alkost
Sinnesstatus: Nöjd med att jag har koll på samhällen! Även om jag inte alls vet om jag kommer bli något i närheten av frilansmusiker (det här är ju helt obegripligt för någon som inte går i min klass) så vet jag iallfall någorlunda hur jag ska skriva den där uppgiften nu. Skrivpeppen är på, yes!
Guns 'n' Roses nya "Chinese Democracy" är superbra! I skrivande stund är jag fortfarande inne på första genomlyssningen, men det låter tokfett hittills. Precis så som den ska låta, med tio år sedan förra skivan. Lite bandmedlembyten, många intriger, en hel del sunkiga konserter, ett par bra konserter och sedan har vi en skiva som fortfarande låter Som Guns 'n' Roses fast med mer av ett new school-rock -sound och en modern producering.
Sedan kan jag tänka mig att harcore-fansen, som aktivt har väntat och peppat i tio år har svårt att se skivan på samma sätt. På tio år hinner förväntningarna blir så stora så att de stiger över gränsen för hur bra en skiva kan bli, och hur många metalskrik eller outro-solon de nu väl medelåldrade medlemmarna i G'n'R än slänger in, så får inte hardcore-fansen frid i sinnet. Jag tänker mig att det kan vara så iallfall. Men jag är inte så insatt, hoppas inte Magdalena slår ihjäl mig nu, hihih.
Prag med musiktrean och musikalen att se fram emot! Som det ser ut nu så kommer jag förmodligen åka till Irland nästa höst också! Mer om det senare.
/Alkost
Sinnesbrus
Oj jesus, nu får jag uppdatera här. Min mamma sa ju det.
Mitt huvud är fyllt av falska fioler och otajmade tromboner. Det stämmer, jag har varit basist för en mellanstadieorkester. Men femhundra kronor fick jag!
Jag har absolut ingen aning om vad vi har imorgon eller när vi börjar. Jag ringer någon.
Helg: Fantastiskt fint!
Tuffa ämnen att skriva om: Nej.
Aristocrats: Ja.
Sinnestillstånd: Förvirring med en touch av välmående.
Mitt huvud är fyllt av falska fioler och otajmade tromboner. Det stämmer, jag har varit basist för en mellanstadieorkester. Men femhundra kronor fick jag!
Jag har absolut ingen aning om vad vi har imorgon eller när vi börjar. Jag ringer någon.
Helg: Fantastiskt fint!
Tuffa ämnen att skriva om: Nej.
Aristocrats: Ja.
Sinnestillstånd: Förvirring med en touch av välmående.
Söndag
Jag är trött på enfaldighet. Vänner som jag trodde hade förstått lite mer än så visar sig tänka precis lika enfaldigt som så många andra. Killar kan vara på olika sätt. Så är det. Kom över det. Det finns inget "vanlig" och det finns inget "normal", det trodde jag att vi kom fram till för rätt länge sedan?
Hade det löst sig om jag sa att jag är gay, eller bisexuell? "Jaha, han är gay, då fattar jag varför han umgås med tjejer som om han vore tjej själv." Men jag vill inte göra det, igen.
Någonstans visste jag kanske att många tänker fortfarande såhär, och kommer förmodligen alltid att tänka såhär, men jag hade intalat mig att ni hade förstått lite mer än så. Synd.
Söndag är idag igen. Idag står det på min lista att fixa farsdag-presenten och läsa på om Haruki Murakami som jag ska prata om i en kvart på engelskan.
...En kvart!? Hjälp.
Hade det löst sig om jag sa att jag är gay, eller bisexuell? "Jaha, han är gay, då fattar jag varför han umgås med tjejer som om han vore tjej själv." Men jag vill inte göra det, igen.
Någonstans visste jag kanske att många tänker fortfarande såhär, och kommer förmodligen alltid att tänka såhär, men jag hade intalat mig att ni hade förstått lite mer än så. Synd.
Söndag är idag igen. Idag står det på min lista att fixa farsdag-presenten och läsa på om Haruki Murakami som jag ska prata om i en kvart på engelskan.
...En kvart!? Hjälp.
