secondofdecember

Sjukt nöjd. Jag har aldrig varit så glad över att vara hemma innan. 1000 euro har jag också! Idag ska jag bada i saltvatten och inte i pool, det blir sweeeet! Jävligt pepp att vara hemma.

Examination! Alla kids skakar av nerviositet, och jag har just tvattat haret pa en tioaring som inte sag sa proper ut med ett har som inte hade blivit tvattat pa typ 20 dagar.

Med andra ord, det har ar den sista riktiga jobbdagen har, och jag kunde inte varit lyckligare, aven om de sista dagarna har faktiskt har varit ratt trevliga, jamfort med innan. Jag vet inte vad det har berott pa, kanske att jag har insett att slutet pa det har faktiskt finns, och det gjorde att jag slutade bry mig om saker som om barnen tyckte om mig (eftersom jag aldrig kommer traffa dem igen formodligen) eller om jag verkligen gjorde mitt jobb ordentligt och om jag verkligen fortjanade de pengarna jag kommer att fa. Fragor som nu kanns ovesantliga, och lonen skulle bara vara lojligt att sanka, eftersom den i slutandan formodligen inte kommer att bli mer an 7000 hogst.   

Jag tror att det jobbiga med det har stallet ar att man aldrig kommer undan. Vi bor med kidsen, hanger med dem hela tiden. Vi ater med dem, tillochmed sover i samma korridor som dem, och vaknar sedan med dem (vacker dem). Det gar inte att komma undan, hur mycket man an forsoker. Forutom pa de lediga dagarna. Den forsta lediga dagen som vi hade, den forsta dagen utan barn, kommer jag ihag som det forsta andetaget efter en lang tid under vatten. Som om La Salle hade varit en liten varld omhangnad av en kupol utan ventilering, och nar vi kom ut sa fick vi andas den riktiga varlden. Man far kanslan av att om det har stallet inte hade varit sa isolerat som det ar, sa hade det har varit helt uthardligt. Om man kunde fly nar man ville, pa sin lediga tid.

Imorgon ar det terametica, en attraktionspark (eller vad kallar man dem?) med en massa bergochdalbanor och sadant trevligt. Det blir kul! Sedan aker jag tillbaka upp till Vitoria pa sondag, sover hos Martin och flyger pa mandag, till Frankfurt och sedan vidare till Landvetter. Jag ar tokpepp! Nu ska jag anvanda resten av min lediga tid till att fortsatta pa en akustisk cover. Vi far se om det blir nagot av det.

Vi ses snart! 

Borjar nu. Jag har sar overallt (av nagon anledning), och jag ar trott, men nu har vi bara 30 kids kvar har, vilket ar bra. 

Det ar inte bara skit har, ibland ar det bra ocksa. Som tillexempel i lordags nar vi var lediga, akte vi till Valencia och tittade pa saker och andra saker. Det var chill. Och nasta lordag blir det bergochdalbanor, det blir fett! 

Men den riktiga peppen ar fortfarande att komma hem, jag ser tillochmed fram emot sjalva flygresan.

It seems i´m stuck in the middle here, i´m both younger and older than everyone.
This routine i´m getting tired of, and then i realise how far i am from home.

The spanish summer is right outside my window.

Nu ar det for mycket skit samtidigt, jag orkar inte. Fyfan. Det har maste vanda innan jag drar harifran, annars kommer jag bara komma ihag det har som piss och piss och ater samst. Och det vill jag inte.

Jag har uppfunnit en ny extremsport! Det galler att kasta upp skrapet fran mackforpackningarna fran korgen upp i luften, och sedan fanga det igen! I korgen, alltsa. Fast det ar nog mer en back an en korg. Vad kallar man sana dar? Vill man vara riktigt tokball sa kan man snurra backen samtidigt som skrapet ar i luften! 

En vecka kvar + en helg. Jag ar ratt sugen pa att aka hem nu, arligt talat.   

Var titeln pa den andra laten i den nya morgonmusikspellistan som vi hadde idag! (tillfalligt) Jag kanner mig som en ny man, aven om jag fortfarande var sist till frukosten, sa borjade jag iallafall inte dagen med en kudde mot ansiktet i hopp om att hora lite mindre av Enriques emotionella och elektroniskt vralforstarkta stamma. Nu ar frukosten avklarad och jag sitter har i datorrummet och kanner mig ledig och chill med mina vanner i Comeback Kid, Four Year Strong, Bright Eyes och alla andra trevliga manniskor som hanger pa min ipod. 

Idag ar det helt vanlig dag. Detta innebar: 

08:30 - 09:00 Vackning (obehagligt och hemskt)
09:00 - 09:30 Frukost (de har ju inte ens vanligt brod!)
09:30 - 11:15 Lektioner (jag ar ledig)
11:15 - 11:45 Mackor (nu borjar jag jobba)
11:45 - 12:30 Lektioner (ledig, eller planera nagonting infor kvallen)
12:30 - 13:30 Pool (nu borjar skrikandet)
14:00 - 14:45 Lunch (skrik fortgar)
14:45 - 16:00 Bradspel och pingpong (alla kids i ett rum samtidigt, jag och David ar ensamma med allihop)
16:00 - 17:00 Arts & Crafts (ledig, den tiden brukar spenderas med pingpong och stada upp)
17:00 - 18:00 Pool (skrikande, iochmed forflyttning av alla kids fran deras rum till poolen)
17:45 - 18:00 Mackor igen (jag hamtar dem och forsoker undvika att rovdjur ((barn)) kastar sig over dem helt okontrollerat)
18:00 - 18:30 Fritid (chill)
18:30 - 19:30 Studietid (ledig)
19:30 - 20:30 Sport (organisera sport, valdigt mycket skrikande)
20:30 - 20:45 Duschar (chill)
20:45 - 21:30 Middag (skrika ner dem till matsalen)
21:30 - 22:00 Fritid (chill)
22:00 - 23:00 Kvallsaktivitet (oftast chill, ibland jobb)
23:00 - 23:30 Till sangs (latt skrikande)
23:30 - 00:00 Nattvakt (chill)

Jag vill valkomna min nya lasargrupp: Familjemanniskor! (modern, papp, fabbo martin och swondra hittills) och
Emma ar ocksa valkommen! och ocksa nogon annan som mot formodan skulle kunna ha tillkommit under den tiden det har tagit att skriva detta.

Vralar enrique iglesias halv 9 pa morgonen, foljd av Avril Lavigne som desperat vill bli min flickvan och Bill Kaulitz som talar om att han tanker pa mig nar han flyger genom monsunen i den dar helikoptern som de aker i. Och jag som hade borjat tycka om den dar refrangen. Vralhog uppvackningsmusik genom hogtalare man inte ens kan sanka volymen pa ar definitivt overskattat. 1 av 5 toasters. Hogst. 

Jag har alltsa skapat en blogg, igen. Jag kande att det behovdes, dels for att ha nagonstans dar jag kan skriva ner allt jag tanker pa och upplever har, och ha nagonstans dar jag kan uttrycka mig pa svenska, som omvaxling.   

1. Den andra december ar min fodelsedag, darav bloggadressen. Det ar alltsa inte en titel pa en emolat, som man kanske kan tro.
2. Jag befinner mig for tillfallet i Spanien, fran och med den 25 juni och fram till den 28:e juli, darfor kan jag varken anvanda o, a eller a. Irriternade? Ja, men da jag bara kommer ha typ 2 lasare, sa bestamde jag mig for att det kanske inte spelar sa stor roll. 
3. Jag valde att behalla standardrubriken, jag kande att den passade in ratt bra liksom. 

En mer utforlig beskrivning pa vad jag ar och vad det ar jag haller pa med egentligen kommer kanske senare. Formodligen.