secondofdecember

Med den plötsliga uppenbarelsen att det inte var någon som förstod skämtet så fortskrider jag med ännu ett förvirrat och ostrukturerat blogginlägg. Men först vill jag bara att alla ska veta hur hyseriskt roligt skämtet var om man förstod det. Så. Nu vet ni.

Igår erövrade jag och mina trogna vapenbröder i Where's My Chipmunk? alla Chemical Vocations före detta fans. Vi spelade i/på fängelset tillsammans med det ovannämnda bandet. Spelningen var fin, vi var otighta emellanåt, men det gick så hysteriskt snabbt att det var ingen som märkte det. (ehm...) Efteråt var vi nästan superkändisar, och några kom tillochmed och frågade vad det var vi hette nu igen, så att de kunde gå in på våran myspace och lyssna på våran 15 sekunder långa sample om och om och om igen.

Det bästa under kvällen var dock gänget med 15-åriga emotjejer, som när vi skulle ut efter spelningen till mig ropar: "Vilken sjukt snygg kompis du har, vad heter han i efternamn?!" Patrik, som går lite bakom mig och kommer ut ett par sekunder senare, inser ganska snabbt att det är honom de syftar på, och svarar hastigt "Eh, Patrik Ekdahl heter jag". Jag är superkäck och lägger till: "Superstor snopp har han också!" och inser ganska snart vilken fetdiss det var jag fick egentligen.

Vadå snygg kompis? Jag då? Ohängda 15-åringar. Helt förkrossad var jag alltså. Otröstlig. Men det löste sig, vi gick hem till M and A och spelade Guitar Hero, och när Mikael och Andrea kom hem så fick vi kuddar och täcken och sånt.

Idag är det första advent, fina fisken! Jag har en ny mikrofonilur och på tisdag fyller jag år!

Tack Otilia, som inte alls läser det här, för stört rolig kväll igår.

Nu är jag helt klar med samhällen, awesome. Jag har hittat Joshua Radin idag också, tack Emmy för det! Jag kan egentligen göra en lång tack-lista av hela det här blogginlägget.

...Nej. 

Lovisa är sjukt rolig föressten, läs den bloggen. Fast nu orkar jag inte göra en sån där länk på namnet, ni får kolla i länklistan istället. Ambitiöst Alex, bra jobbat. Nu ska jag skriva en låt, och tänka på fina saker!

En stund senare:

Superbeundrare 1: Vadå fina saker? Typ vad menar han?
Superbeundrare 2: Hallå issa, du fattar liksom ingenting! 
Superbeundrare 1 (Issa): Vadådå, måste man fatta allting hela tiden? Måste du bitcha då?!
Superbeundrare 2: Asså, han menar såhär: Först skriver han låten, sedan spelar han på guran.
Superbeundrare 1: Asså va?
Superbeundrare 2: Men typ ååh. Först trycker han in knapparna på bastuban, sedan knappar han in rödtuban. 
Superbeundrare 1:    ...        (tystnad)
Superbeundrare 2: Äru helt väck!? Köttflöjten! Han ska lira på skinkcellon!
Superbeundrare 1: Aaaah... ...? 

Hoho, nu är det fint!

Sinnesstatus: Nöjd med att jag har koll på samhällen! Även om jag inte alls vet om jag kommer bli något i närheten av frilansmusiker (det här är ju helt obegripligt för någon som inte går i min klass) så vet jag iallfall någorlunda hur jag ska skriva den där uppgiften nu. Skrivpeppen är på, yes!

Guns 'n' Roses nya "Chinese Democracy" är superbra! I skrivande stund är jag fortfarande inne på första genomlyssningen, men det låter tokfett hittills. Precis så som den ska låta, med tio år sedan förra skivan. Lite bandmedlembyten, många intriger, en hel del sunkiga konserter, ett par bra konserter och sedan har vi en skiva som fortfarande låter Som Guns 'n' Roses fast med mer av ett new school-rock -sound och en modern producering. 

Sedan kan jag tänka mig att harcore-fansen, som aktivt har väntat och peppat i tio år har svårt att se skivan på samma sätt. På tio år hinner förväntningarna blir så stora så att de stiger över gränsen för hur bra en skiva kan bli, och hur många metalskrik eller outro-solon de nu väl medelåldrade medlemmarna i G'n'R än slänger in, så får inte hardcore-fansen frid i sinnet. Jag tänker mig att det kan vara så iallfall. Men jag är inte så insatt, hoppas inte Magdalena slår ihjäl mig nu, hihih.

Prag med musiktrean och musikalen att se fram emot! Som det ser ut nu så kommer jag förmodligen åka till Irland nästa höst också! Mer om det senare.

/Alkost

Oj jesus, nu får jag uppdatera här. Min mamma sa ju det.

Mitt huvud är fyllt av falska fioler och otajmade tromboner. Det stämmer, jag har varit basist för en mellanstadieorkester. Men femhundra kronor fick jag!

Jag har absolut ingen aning om vad vi har imorgon eller när vi börjar. Jag ringer någon.

Helg: Fantastiskt fint!
Tuffa ämnen att skriva om: Nej.
Aristocrats: Ja.
Sinnestillstånd: Förvirring med en touch av välmående. 

Jag är trött på enfaldighet. Vänner som jag trodde hade förstått lite mer än så visar sig tänka precis lika enfaldigt som så många andra. Killar kan vara på olika sätt. Så är det. Kom över det. Det finns inget "vanlig" och det finns inget "normal", det trodde jag att vi kom fram till för rätt länge sedan?

Hade det löst sig om jag sa att jag är gay, eller bisexuell? "Jaha, han är gay, då fattar jag varför han umgås med tjejer som om han vore tjej själv." Men jag vill inte göra det, igen.

Någonstans visste jag kanske att många tänker fortfarande såhär, och kommer förmodligen alltid att tänka såhär, men jag hade intalat mig att ni hade förstått lite mer än så. Synd.

Söndag är idag igen. Idag står det på min lista att fixa farsdag-presenten och läsa på om Haruki Murakami som jag ska prata om i en kvart på engelskan.

...En kvart!? Hjälp.

Rubriken är en stad i södra Ukraina. Dit ska jag, en dag. Av ett tokigt sammaträffande så ska de dit i nästa avsnitt av Heroes, som jag föresten fortfarande tittar på, trots Magdalenas invändningar. Dagens ämne är alltså östeuropeiska skolflickor med superkrafter! 

...Nej, det var osant.

Nu har jag nojat klart över "Into the wild", haft slaktfest och duschat. Imorgon är det skola igen, det blir peppigt!