secondofdecember

Nej, nu har jag fastnat. Rastlösheten blir uppenbar, och jag är nog den enda jag känner som längtar lite till skolan. Men det är för att utan den har jag inget liv, jag stannar bara på orust och spenderar min tid med att göra meningslösa saker. Jag vet inte varför riktigt. Social inkompentens kanske? Ibland känns det som att det kan vara så.

Way out west var iallfall neat, med trevligt sällskap och allmän folkfest.