secondofdecember

Jag vet inte vad jag ska tänka på. Egentligen spelar det inte så stor roll, allt känns antingen outgrundligt och ångestframkallande eller helt meningslöst. Jag vet inte vad detta handlar om riktigt, och har efter extremt grundlig genomtanke kommit fram till att jag  faktiskt inte har någon aning, och kanske aldrig får veta.

Är det mig det är fel på, att jag har fastnat emellan på något sätt? Samhället normer och ideal som jag lever i känns fullständigt meningslösa för det mesta, och alla tankar om någots mening eller existens känns helt omöjligt och gör mig illamående ibland. Jag hamnar någonstans i mitten. Missanpassad vart jag än hamnar, liksom. Fast det går ju inte att hamna någon annanstans än i samhället, såvida man inte flyttar till en grotta och spenderar resten av sina dagar med att ligga naken och slicka på en grottvägg. Det är svårt att förklara, jag kan ju fundera på varför jag skulle publicera ett blogginlägg som är helt oförståeligt, men jag kände att jag var tvungen att skriva det någonstans, vad det nu är jag har skrivit.

Jag är inte olycklig, om det verkar så. Eller det tror jag inte att jag är. Jag är fast emellan, i ett hav som alltid innehåller samma fiskar men som är oändligt djupt.

It seems i'm stuck in the middle here, i'm both younger and older than everyone.